De sista åket.
Åkte själv ut till Tänndalen, och åkte där. Gillade backen, jag är ju inte en van utförsåkare, och behöver låta benen bli lite vana innan jag kör störtlopp. Så jag tar liften med alla ungar och deras föräldrar. Ser dem lära de små att åka, saknar Leon och hoppas jag får med honom nästa gång. Det skulle vara så dyrbart och fint. Vet att han skulle vara duktig och lära sig genast och mitt hjärta skulle svälla av stolthet, för att sedan hamna i halsgropen då han i hisnande fart skulle åka nerför backen.
Som jag skrev i föregående inlägg, så var allt täckt i rimfrost och jag sällan sett något så vackert. Det var underbart att ränna genom skogen (jag gillar ju att åka genom skog), ibland stanna upp, för att se allt det vackra. Alltid, förstås, nynnande på James Bond theme song.
Hämtade Mattias på hotellet och vi avslutade dagen vid Funäs. Vi var nästan ensamma i backen och kunde ha åkt hur länge som helst.
