Det fanns en ro, en trygghet och snällhet hos människorna i Gambia. Den var inte svår att missa eller nästan avundas deras glädje. Under resan lyssnade jag på många personers historier. Det var en stor gåva att få ta del av. De berättade så gärna, inga snyfthistorier, utan mer stolthet över sitt land, sin familj. Färgglada historier. Det var väldigt intressant. Hjärtliga människor. Åker jag hit igen är jag absolut längre tid och åka in i landet, ringa upp Richie och be honom bjuda mig hem till sin familj på middag. Kanske sedan gå och se flodhästarna. Och se det riktiga Gambia, han talade om. Bort från det turistiga, bort från hotellen med höga murar.
Landet är vackert, människorna likaså. Du är trygg. Då solen går ner och det blir mörk, då är det mörkt. Inga gatlampor. Dina skor blir röda av sanden. Stora gamar kan man se cirkulera på himlen. Kvinnorna i sprakande färgglada klänningar.
Har varit i Gambia 2 gånger när jag var yngre och dina bilder speglar verkligen det Gambia jag minns och får det att kännas som det var igår jag var där:-) Minnesbilder av dofter, ljud, människor och de goda bananerna allt kommer tillbaka. Det är ett vackert land med trevliga människor och jag rekommenderar dig att ta dig utanför hotellområdena om du återvänder någon gång.