Jag reste hem från Bruksvallarna igår, kom hem inatt. Precis innan flyget skulle landa i Vanda lyfte piloten plötsligt nosen upp igen, brant. Huu, vad det kändes obehagligt – ni vet då alla i flyget blir sådär allvarligt tysta. Och så cirkulerade vi och ett halvt dussin andra plan runt en stund. Det var som en flygplasbalett och jag tänkte på Bruce Willis i filmen Die Hard II. Piloten berättade för oss att de blivit ombedda att lyfta igen. Det visade sig att planet innan oss hade krockat med en hare och harens kropp ännu var på landningsbanan. Väldigt synd om haren. Vi landade och allt kändes tryggt och bra, men jag hade nog svårt att somna inatt.
Härligt dock att börja veckan med att vakna i egen säng. Kaffemaskinens vänliga brusande på morgonen. Katten som är hungrig och olivträdet som skall vattnas. Påskvecka. På fredagen fyller min lilla våffla två år. Det är stort det.
Nespresso hade skickat mig ett “kärlekspaket” igen med nya kaffesmaker. Tanim de chiapas är sååå god! Mmmm….!