Jag tycker om ärr. De berättar en historia. Ärr påminner oss om en speciell händelse och vad vi lärt oss av denna händelse. Jag vore inte den personen jag är idag utan mina ärr. Detta menar jag på alla sätt ni kan tänka er.
Ärr i själen – de man inte ser, men känner – och så de vackra ärren jag har på kroppen. De påminner mig om mina underbara äventyr.
Ett av mina favorit ärr är det jag har under hakan. Som tolvåring föll jag från fönstret i andra våningen i “bagarhuset” när jag skulle svinga mig med en mycket gammal elkabel från ett tak till ett annat. Lillebror och hans vänner hittade mig på marken sökandes efter mina tänder och blod rinnande över hela halsen (de trodde jag var döende). Nu hade jag ju inte tappat några tänder, bara en liten bit av en baktand. Men jag var omtöcknad av fallet och hade slagit mig rejält.
Kommer inte ihåg dagen, vaknade på sjukhuset mitt i natten när en sjuksköterska skulle ta blodtrycket, minns att mitt hår luktade torkad gyttja. Dagen därpå skulle min hand röntgas och jag fick gips. Grät en skvätt eftersom jag skulle vara med i Svansjön i baletten den våren. Det jag fick var fem stygn under hakan och gipset bort från handen lagom till Svansjön.
Mitt andra favorit ärr är från samma gamla hus. Vi bodde i Neristan när jag var barn, alla mina barndomsminnen och de flesta ärr kommer just från denna stadsdel. En rostig spik grävde sig in riktigt djupt under mitt knä när vi var på våra äventyr och undersökte skrymslen och uthus.
Mitt tredje och mest fräscha ärr är från Israelresan när vi var ett gäng teologstuderande som gick naturstigen Nahal Yehudiya utanför Tiberias. Jag föll lika graciöst som en flodhäst när vi gick längs den fantastiska naturstigen. Som ett minne från den strapatsen har jag en liten, vit fläck på knäet. Det ärret får mig alltid att le.
Israelresan var mycket betydelsefull i mitt liv, jag gjorde många viktiga beslut när jag gick på Via Dolorosa – Smärtornas väg. Som teologstuderande var det mycket fängslande att se och känna vägen Han också gått. Det gav en bredare insikt och förståelse av vår utbildning. Det har vi att tacka vår reseledare, sakkunniga herr Lundgren för, doktor i teologi och docent i Judaistik vid Åbo Akademi, som gav berättelserna en djupare innebörd.
Alla har vi ärr, synliga och icke synliga.
Själens ärr finns där och de har kanske lärt oss en del om livet. Utan dem vore vi inte så starka och vackra som vi är nu.
Vilket är ditt favoritärr?
Här kan ni läsa den första versionen av inlägget!
Hei Malena,
olen jo pitkään seurannut blogiasi, mutta nyt kai viimein aika tulla toivottamaan kaikkea hyvää sekä blogillesi että sulle! Hauskaa lukea, kuinka aina silloin tällöin muistelet aikaa, kun asuitte Vanhassa kaupungissa meitä aivan vastapäätä (se “vaaleanpunainen” talo…) … en voi uskoa, että teistä pikkuisisista naapurin pellavapäistä on tullut jo näin “isoja” ja aikuisia 🙂 Etenkin veljes oli vielä silloin niin pieni 🙂 Muistan, kuinka mm. piditte erilaisia kauppoja kadulla meille naapureille 😀 Kiva seurata teidän kuulumisia… pelkkää hyvää teille ja ihanaa, jatka tätä blogia forever! 🙂
Visst är det så, att ärren på något vis berättar en historia. Nu har jag inga direkta ärr efter mina två barns födelse. Men visst finns det andra saker som uppkommit efter dem, som ändrad kroppsform och sånt 😉 och ibland när jag gnäller över att “oj, vad detta blivit eller så” så får jag tänka till att det är ju ett bevis på mina två underbara och fina barn jag har.
Vad gäller riktiga ärr så har jag två tydliga. Ett under näsan (ser ut som en snorkråka 🙂 )som jag fick som liten när jag körde min trähäst-trehjuling rakt nerför mammas och pappas trappa där hemma. Och det andra (som på något vis blivit favoriten) är ett ärr på benet efter att jag skurit mig på en glasbit när jag jobbade i Australien. Även om just den händelsen var mindre trevlig då så påminner den om en fantastisk tid i mitt liv.
Sa faktiskt till sonen häromdagen som hade slagit upp knäna när han var ute att “Man ska ha lite ärr, det betyder att du lekt och haft kul” och jag menade väl ” att ärr betyder att du levt” (kändes dock konstigt att säga det senare till en 3,5-åring )
kram
Det var verkligen vackert skrivet.
Mitt ärr som jag fick efter en operation som nyfödd. Det påminner mig att jag ville leva… även om det finns dagar man undrar varför man lever överhudvudtaget, så försöker jag ändå påminna mig själv att jag är här för att göra något bra för mig själv och för andra med.
Tack för en jätte fin blogg, beundrar dig jätte mycket. 🙂
Ärr i själen finns det inget vackert med, och innebär inte att man upplevt något underbart precis! Du kan inte har varit med om alltför traumatiska upplevelser om du uttrycker dig så. Mycket naivt.
/S
Jag har tre ärr. Inga av dem är direkta favoriter. Kanske det på mitt högra lillfinger om jag måst välja något av dem. Jag har två i ansiktet. Det första ärret som jag har strax under nedranläppen fick jag när som mycke liten trillade ur vagnen. Framtänderan for rakt igenom läppen. Andra ärret syns egentligen inte men det finns där. Vid mitt vänster öga precis i ögonvrån fick jag sys när jag var 4 tror jag. Detta orsakade inte jag själv utan grannungarna där jag bodde. Jag och en kompis fick inte vara med och leka med de lite äldra barnen. De började kasta sten på oss! Och jag fick en större sten rakt på vänster öga. Där hade tur!
Det tredje ärret fick jag i vuxen ålder (22år) skulle skuta med luftgevär vid villan. Jag skulle ladda geväret och då slant det en aning och jag klämde mitt lillfinger rejält. Fick ett ordentligt sår så att benet i fingret syntes. Dessutom blev det en liten blödning där under huden så min kompis tog en liten skalpell han hade i sin första hjälpenväska och skar upp en aning så att blodet kunde rinna ut. Efteråt mådde jag illa av värken som kom.
Nå jag har kanske två till ärr när jag tänker efter. Operationsärr. Ett på höger axel och två på vänster knä. Men jag tycker inte de räknas värst.
Igen, såå braa skrivet! 🙂
Mitt favorit ärr är ärret som löper tvärs över min mage efter ett akutkejsarsnitt. Jag vet att det ärret är ett tecken på att jag fått barn. Och jag är så Tacksam över att vår dotter föddes frisk, antagligen just tackvare kejsarsnittet! Ärr det är tecken på liv!
Hej precis som föregående så har jag ett ärr över magen, som jag ser som så vackert. Ett akut snitt för bra precis 17 år sedan. Blir lycklig varje gång jag ser det. Även om min mage inte direkt kan ställa upp i en skönhetstävlng, så gör detta ärr mig så stolt!
/Marina
Själv har jag inget favorit ärr, men det har mitt barnbarn, som nu och då vill att jag skall visa ärret som jag har på mitt vänstra knä. Ärret fick jag när jag skulle vara en sprallig mormor och skuttade omkring med barnbarnet i famnen och snavade och föll mot tambursbordets vassa hörn. Knäskålen åkte upp på låret och ambulans måste tillkallas. Barnbarnet klarade sej tack vare att jag höll honom kvar i famnen men grät över att mormor hade ont, men som” plåster på såret” fick han en nalle av ambulanskillarna…slutet gott alltin gott
Barndomen gav mej många synliga ärr. Alltid i farten och allt skulle prövas. Skrattar ännu av det stora ärret på knät. Det uppstod när vi cyklade längs grusvägen vid vår sommarstuga i Maxmo. Jag var kanske 12. Syrran sa att det inte GÅR att cykla med händerna i kors på styret. Jag måste självklart prova. Lillsyrran visste bättre 🙂
Hej Malena!
Jag vet vad du menar med ärren i själen och jag tycker att den som kallar sig Stina här ovan, borde fundera på hur hon uttrycker sig. Jag har, liksom du, flera ärr i själen, och av nästan samma anledning som du fast tvärtom. Mina berodde med på utseendet, men inte pga av min skönhet utan av ett stort fult rött födelsemärke över vänster sida om ansiktet.
Det går från hårfästet ner på halsen, och jag har opererat det i flera år. Nu är det dock ett ärr som jag kan känna mig ok med, om man kan kalla det ärr. Det är min historia men mobbningen var inte nådig! Dels kom mammor fram till min mamma, la händerna på henne och sa att det var så synd om henne som fått ett barn som såg ut som jag….
Jag har inte riktigt kommit överrens med mig själv om alla mina “inne-ärr”, vissa kan jag acceptera men vissa gör sig fortfarande påminda och gör mig osäker och rädd och det är ingen rolig känsla när man är 36 år gammal…
Men jag har favoriter med. Ärren från min bröstreduktion, som gjorde att jag, iaf i den bemärkelsen, såg ut som alla andra och inte som Dolly Partons lillasyster. Mitt kejsarsnitt, min älskade son som jag kämpade mig igenom IVF, sjukskrivning, smärta och bortdomnad mage pga blåmärke på livmodern för. Min vackra pojke som vägde över 4,3 kg och som låg i säte.
Och mitt vita lyckomoln på armen, som ingen vet var det kommer ifrån! Men det ser precis ut som ett moln och har alltid funnits där!
Tack för att du skrev detta! Jag förstår precis!
Ha en underbar helg!
Stoor kram ia
Stina, du läser in alldeles för mycket och uttrycker dig väldigt kategoriskt. Läs texten igen så kanske du förstår vad Malena menar.
Det finns både synliga och osynliga ärr som från början inte står för bra saker utan för fruktansvärada upplevelser. Men man kan välja att ändra på betydelsen av sina ärr. Betydelsen av ärr från en misshandlande man kan till exempel vara en påminnelse om att man lyckats ta sig ur ett destruktivt förhållande. Vi är nog många, många som upplevt, och upplever, fruktansvärda saker. Det är ingenting som ska föringas, och man måste få vara ledsen och arg. Men när det väl är över är det upp till oss själva att gå vidare och finna en större mening och symbolik med ärren. Både de synliga ärren och ärren i våra själar.
Hej!
Lustigt att jag gick in och fick se detta om ärr just idag…
En solig dag som denna gör att jag inte kan gå i långärmat och i långbyxor vilket medför att jag inte kan gömma mig längre.
Jag blev attackerad av en galen hund när jag var ute och sprang förra sommaren vilket resulterade i över 120 ärr över hela min kropp… 11 dagar på sjukhus och 3 operationer…
Vill helst inte visa mina armar och ben alls eftersom dom inte är så vackra med alla ärr. Men ändå så är jag på något konstigt sätt stolt över mina ärr – för hade jag inte försvarat mig som jag gjorde så hade jag inte funnits här med min familj idag!
Tack för en super härlig blogg!!!