I hear thunder

Ni kanske trodde jag gick och sova igår kväll? Nej, det gjorde jag inte. Efter att jag stängt av datorn kom ovädret över oss igen. Natt efter natt har det åskat. Så fantastiskt. Kärleken och jag trycker näsorna mot fönstret och beundrar. Vi älskar storm. Det är något så storslaget och magnifikt över en riktigt stor storm, när himlen ryter till och man känner sig så liten. Jag känner en stor vördnad och blir oerhört ödmjuk.

“Nu far vi och fotografera” sa Kärleken och jag drog på mig min regnjacka över min pyjamas på två röda sekunder.

Vi stod på Rödsöbron, jag skrek “Bring it on!” (här var jag inte alls ödmjuk utan bara cocky..) och vi fotograferade. Kameran på stativ och ett trasigt paraply (som efter en stund inte såg ut som ett paraply mera, mer som en tratt). Vinden vände och våra blixtrar började röra sig in mot landet. Vi hoppade i bilen och började jaga stormen. Vi hann ikapp den, brevid en åker stannade vi och började fotografera igen. Här blev jag ödmjuk.

Jag vill avsluta detta inlägg med en av de bästa feel-good videon som finns, The World Is Just Awsome.