Love this post:Love this 11

Artikel jag skrivit för Hufvudstadsbladets bilaga, Livsstil, som utkom i fredags, den 29.11.2019.

I mitt barndomshem, ett hus från slutet på 1800-talet, på Västra Kyrkogatan i Karleby vilade en Carl och Karin Larsson anda, redan då man kom in i kvisten. Med alla rosa pelargoner på fönsterbrädena, trasmattorna och möblemangen. Den nationalromantiska inredningen i huset var ofta noga och ibland omedvetet valt. Det är brokigheten jag kommer ihåg, blandningen av gammalt och nytt, mönster och färger. Kanske inte helt självklara, men i sitt sammanhang oängsligt, med en grundtanke och varmt välkomnande.​

Jag hade aldrig reflekterat över att mitt barndomshem hade varit så präglat av konstnärsparet Larsson. Men det var då jag gick på rundvandringen i deras hus Lilla Hyttnäs i Sundborn, för några år sedan, som det gick upp ett ljus för mig. Stod och stirrade på bården med rosetter, i sovrummet, Carl Larsson hade målat till sin fru Karin, i namnpresent. Samma bård fanns i mitt gamla barnrum. Med ens förstod jag min entusiasm och kärlek för gamla hus med “hemtrevnad” och historia. Jag fick också en ny idol, nämligen Karin Larsson. Hennes livskraft i sättet att utrycka sig i sina konstverk är fantastisk, självständigheten är rasande vacker, hon var modig och före sin tid. Inspirerande.​​

Det världsberömda konstnärsparet var fantastiska inspiratörer och deras stil är än relevant idag. Inte bara deras mångsidiga konst, utan också sätt att leva har inspirerat i årtionden. Carl hade med sitt sätt att måla, nästan verklighetstrogna konstverk, ge oss en bild över hur det såg ut hemma hos dem. Han hade också ett väldigt målande sätt att beskriva det vardagliga livet, som vi får njuta och inspireras av i böcker han skrivit. Jag undrar om Carl och Karin Larsson levt idag. Hur hade deras instagramkonto sett ut? Jag tror det hade varit omåttligt populärt.​​

Karin och Carl Larssons vinterbostad i Falun.

Carl Larsson köpte Skolhushållet i Falun år 1907, för att familjen skulle ha ett hem inne i staden, när barnen gick i skolan under vinterhalvåret. En tid innan, hade äldsta sonen Ulf, dött av brusten blindtarm och föräldrarna ville inte vara åtskilda från barnen under skolterminen. Och det blev för lång väg att pendla från Sundborn. När familjen flyttade in fanns där sju rum och kök, kort därefter byggdes ateljén, som också fick vara salong.​​

Till skillnad från huset i Sundborn, där man kan gå rundvandringar med guide och se hur det såg ut när familjen Larsson bodde där, så är huset inne i Falun privatägt.​​

Björn och Kajsa Henriksson.

Så jag kände mig extra lycklig när Kajsa och Björn Henriksson öppnade dörren till sitt hem för mig. De har bott i huset på Blindgatan i 20 år och innan det bodde Kajsas föräldrar där sedan 1970-talet. Och även om huset inte är öppet för allmänheten, så bjöd de på några rundvandringar för nyfikna i somras på grund av Carl Larssons minnesår. Det är nämligen 100 år sedan Carl Larsson dog i sin etsarstuga, intill Skolhushållet.​

​För över hundra år sedan målades många konstverk i detta hus. Jag fick till och med se ett fotografi från ateljén, där Carl Larsson hade en av skisserna och testade färgerna för det magnifika konstverket “Midvinterblot”, som kan beskådas i Nationalmuseet i Stockholm.​​

Björn och Kajsa Henriksson har ett konstintresse och hemmet pryds med tavlor, textiler och verk av kända och okända konstnärer. Det de alla har gemensamt är dock att de har en anknytning till paret och allt har en historia. Jag ser mycket av den hemtrevnad, ett ord som man många gånger snubblar över då man läser om Karin Larssons sätt att göra ett hem. För det är just så det är – hemtrevligt! Detta är ett levande hem, som bjuder till stora familjemiddagar och alla får plats. Det är inkluderande, väldigt personligt och stilkrockarna med ärvda möbler, auktionsfynd och modernare ting gör att de dansar så fint ihop. Man ser att de älskar färg!​​

Carl Larssons gamla ateljé.

Kan bara tänka mig hur underbart det är att fira jul i detta hus! Kajsa visar mig sitt favoritrum, matsalen, där jag genast tittar ut genom fönstret på deras “skvallerspeglar”. Matsalsbordet och stolarna är kopior av dem som familjen Larsson hade i Lilla Hyttnäs.​​

Vi går en trappa upp och jag tycker ett rum verkar väldigt bekant. Björn visar mig en kopia av tavlan “Martina framför brasan”, akvarell 1908. Carl Larsson målade familjens tjänsteflicka Martina, när hon tog sig en paus i städningen i Carl och Karins sovrum. I boken Åt solsidan skriver Carl Larsson om denna målning och om Martina så här: “Hon är litet trött af det enahanda småsläpet, sitter nu med sopkvasten i skötet, tittar in i brasan och drömmer…” Här har även Kajsa och Björn sitt sovrum och de har tapetserat med rosettbården. Där finns en väldigt lik spegel, som syns i Larssons tavla, men som Kajsa fått i konfirmationspresent av sin mormor.​​

”Martina framför brasan”, akvarell 1908.
Ingår i Åt solsidan publicerad 1910.

Här har Carl Larsson målat av familjen Larssons tjänsteflicka Martina, 
när hon tar sig en paus i städningen i Carl och Karin Larssons sovrum i 
skolhushållet på Blindgatan i Falun. I Åt solsidan skriver Carl Larsson om 
denna målning och om Martina så här: »Hon är litet trött af det enahanda småsläpet, 
sitter nu med sopkvasten i skötet, tittar in i brasan och drömmer… 

Vi går ut på gården. Alldeles intill Skolhushållet finns etsarstugan, lillstugan som fungerade både som grafisk verkstad och gäststuga. Den fick namnet Mutter på Tuppen och har, än idag en gammal vindflöjel på taket med en gammal gumma på en tupp. Det är två små rum, stor spismur i köket och en kakelugn i sovrummet. Överkastet på sängen är Karin Larssons mönsterdesign och Carls rejäla halmtofflor står på golvet intill sängen. På köksväggen finns en allmogebonad med texten “Sydd till Carl Larssons nya stuga af hans gamla fruga 1909”. ​Den 22 januari 1919 avled Carl Larsson i etsarstugan och han lämnar oss med konst och berättelser som påverkar oss än idag. 

Överkastet på sängen är Karin Larssons mönsterdesign och Carls rejäla halmtofflor står på golvet intill sängen.
På köksväggen finns en allmogebonad med texten “Sydd till Carl Larssons nya stuga af hans gamla fruga 1909”.
Lillanna var en liten Leksandskulla som bodde i närheten av familjen Larssons skolhushåll på Blindgatan i Falun. 
Carl Larsson hade mött henne en gång när hon gick med sin mamma på gatan. 
Också den gången var hon, precis som på bilden, klädd i sin Leksandsdräkt. 
Han tyckte hon var så söt att han bad att få måla av henne. Här på tavlan står hon på trappen 
utanför farstubron till Carl Larssons etsarstuga, som kallades Mutter på tuppen efter den 
vindflöjel som Carl Larsson satt upp på stugans tak.

Bilderna på mig, är tagna av Björn Henriksson.