Dags för ett “krokodilskinn”

Love this post:Love this 0

Plötsligt mitt under galan, bland alla glada och festklädda människor  krymper jag ihop och får en klump i magen. Hon – en av mobbarna – stod där kallt avvaktande och bara såg på mig. Inget hej.Och jag blev den rädda tonåringen igen, som valde reträttvägar för att undgå mobbarna. Det fick mig att inse att jag måste få tjockare krokodilskinn. Går ränderna aldrig ur?

Men livet bjuder också.

Det kom ett brev.

(inte utav mina mobbare från skoltiden utan av en äldre kvinna)

Ett brev med bön om förlåtelse. Hon hade spridit illvilligt förtal och lögner om mig på en annans blogg. Jag förstod det inte då och inte nu heller. Men nu kom en förklaring. Hon hade trakasserat mig och lyssnat på lögner på grund av att hon själv mådde så dåligt. Ibland har man en känsla av, att folk tänker att det är helt okej att säga vad som helst på nätet som “anonym”.

Jag förlät henne.

Varför berättar jag dethär i min blogg som ska ge guldkanter i vardagen? Inte för att någon ska tycka synd om mig, absolut inte, men kanske det finns ett behov hos mig att säga, att allt inte är så rosenrött alla gånger.

10 Comments

Leave a Reply to Tove Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *