Jag sträckläste Åsa Larssons senaste deckare:”Till dess din vrede upphör”. Titeln är ett citat från Jobs bok i Gamla Testamentet. Det första kapitlet beskriver hur två ungdomar dyker ner i en vak för att undersöka ett tyskt flygplan som störtat. Någon hindrar dem från att komma ur vaken genom att sätta en dörr över hålet.Ungdomarna blir instängda under isen och drunknar.
“Nu är jag under den gröna dörren igen. Slår på den.Bankar. Klöser. Det måste finnas en annan väg upp. Ett ställe där isen är tunnare.” Åsa Larsson beskriver hur den unga flickan kämpar under isen så bra, att jag har obehagskänslor länge efteråt. När hennes kropp hittas ett halvt år senare dras åklagaren Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella in i händelserna. Boken hoppar mellan olika tider och världar.Naturskildringarna är vackra – hon skriver igen om Kiruna trakten.
En helt ny bekantskap var Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna av Margareta Järnebrand. Tur att jag beställde båda böckerna i pocket på en gång! Nu väntar jag att den tredje boken kommer ut i pocketupplaga-som studerande sparar man, där det bara går .Böckerna är sorgliga, roliga, varma om vartannat, så otroligt fina personskildringar att man nästan känner att man är en del av familjen! Det är väldigt bra beskrivet om olika världar som bokens huvudpersoner lever i. Länge efter att jag kommit över Eremitkräftorna, kunde jag se svinstian med alla grisar framför mig och nästan känna lukten av den -på ett positivt sätt(!)
Tack för boktipsen! Läste båda böckerna-de var verkligen bra!